Ciralistranden, hippiekojor & Olympos

6 mil söderut från Antalya hittar du byn Olympos. Vägen från Antalya går först efter den vackra kusten, för att sedan gå in i de massiva Taurusbergen. Den sista biten åker man på en liten avstickare som slingrar sog vackert neråt i bergsdalen.

Väl nere möts vi att den smått exotiska byn med resorts med små träkojor & bohemiska restauranger där hönorna springer fritt. På många ställen här serveras gözleme, tunna pannkakor som gräddas krispiga över öppen eld. 

Vid slutet av byvägen fann vi entrén till Olympos, den tidigare troliga staden Lycia daterad 700 före Kristus. Lämningarna är med traktens mått inte imponerande, men visar en väldigt gammal & tidigare mäktig stad som ligger vackert i en dal.

När vi hade gått igenom staden fick vi användning av våra badkläder, då vi kom ut på den vackra Ciralistranden. 

 

Cirali ligger vackert i en vik & det är även namnet på en by som ligger längre bort vid stranden. Stranden är inte så skön att gå på med sina klapperstenar, men väl i vattnet var det ljuvligt. Vågorna är inte så starka här utan Kejsaren vågade här simma fritt utan att hålla i mig. Vi guppade där i vattnet & lekta piratskepp ett bra tag. En fin dag!

Kahvalti, turkisk lyxfrukost

Ofta på matställen kan man se ordet Kahvalti. Numera vet jag också vad det betyder, frukost.

På vägen mellan Phaselis & Olympos finns det ett par restauranger som är byggda som trädkojor i en prunkande dal. Vi stannade till vid en av dom för lunch & vandrade i trappor neråt ända tills vi kom till en flod. 

Vi lockades av det alla andra åt runt omkring oss, frukost. Det var inte illa alls, te, stenugnsbakat bröd, oliver, olika typer av vita ostar, marmelader, honung, grönsaker, omelett, syltad zucchini med mera. 

Ja, ni ser ju själva vilken fasligt fin fest vi hamnade på. Den enda nedsidan var den saltade notan, en anka som envist tuggade på min sittdyna & lite kliande stick i benen av något smått. Det kan det vara värt ibland för lite exotism.

Kvack kvack på dig!

Perge & Belek, gamla & nutida ruiner

Strax nordost om Antalya ca 1-2 mil , på vägen som leder mot Side & Alanya, kan man göra en avstickare till Perge. Det är en före detta stad som ligger inåt landet vid floden Aksu. Staden grundades troligtvis runt 1250 före Kristus & övergavs på 600-talet. 

Här kan man verkligen känna historiens vingslag & staden är sammansatt fortfarande med gator, bad, kyrkor, handelstorg & affärer. Det är lätt att föreställa sig hur den har sett ut. Perge är vacker & mäktig - det känns lite som att vandra genom en filmsekvens ur någon historisk kostymfilm. 

Jag är verkligen ingen historienörd, men jag uppskattar verkligen alla gamla lämningar som finns här, då dom är så vackra, pampiga och så pass intakta fortfarande. 

Perge är en klar favorit, då den inte heller var överhopad med turistbussar utan rätt öde & rofylld att vandra omkring i.

Vi tog en fikalunch i golfbyn Belek som låg neråt havet. Vi sökte i alla fall havet, men det var stora resorts och golfbanor överallt, inhängnat och avstängt. Vi hittade en trött turiststadskärna som omringades av ett kitschigt nygjort "antikt" pelarsystem. In till denna del forslades resortbesökarna med ett litet barntåg och det var nog det mest genuina en del resortturister ser av Turkiet.

Vi såg till slut att det fanns en beachpark, men vid det laget hade vi redan fått i oss en överprisad lättlunch. 

Från soul till no soul på en kvart.